Annons
En pappa blir till PDF Skriv ut Skicka sidan

Jag ska bli pappa

Beskedet i Paris :
Så blir en pappa till...

Jag och min fru fick en weekendresa till romantikens huvudstad Paris i bröllopspresent av hennes gudföräldrar. Supertrevligt tänkte vi, packade väskan och reste tillsammans med gudföräldrarna ner till Frankrike. Första kvällen blev det massor med god mat och en mindre sjö av franskt vin. Dagen efter var det så dags för lite muséebesök och lugnt traskande runt staden. Min fru hade redan på morgonen flaggat att hon inte mådde toppen och det troligtvis inte berodde på gårdangens vinsjö, men när vi väl kom till Mona Lisa så förstod hon säkert att det var något som inte helt stämmde. När vi gick mellan det ena mästerverket efter det andra sa hon plötsligt: ”Jag tror jag är gravid”. Erkänner att jag blev paff. Vi hade några få månader innan gift oss och i samma veva lagt p-pillrena på hyllan så risken, eller chansen, fanns ju där, men att det skulle gå så fort trodde jag inte. Jag hade ställt in mig på att det helt säkert skulle ta flera år innan det skulle bli ”mål”.

Men, min frus bröst ömmade och det var dags att ta reda på sanningen. Vi tog första bästa taxi tillbaka till hotellet och gick upp på vårt rum. Tjejen la sig på sängen och jag ilade iväg ner för gatorna i Paris, letandes efter ett öppet apotek. Det tog inte många minuter förän jag sprang på det gröna blinkande neonkorset och de efterlängtade bokstäverna ”pharmacie”. Efter några minuters virrande i butiken så kom det fram en expedit och sa något kryptiskt. Det var nu jag verkligen förstod vad det innebar att inte kunna franska. Ord som latrin, trottoar och paraply kom man inte långt med när man ville ha tag i ett graviditetstest. Jag stod där och försökte med allt för att få henne att förstå vad jag menade, men jag kom liksom inte fram. Vad som däremot kom fram på disken var kondomer, termometer och några burkar med piller i. Vad de sistnämnda skulle användas till vågar jag inte ens gissa. Det verkade som att jag hade kommit in i ett döläge med expediten. Men så slog det mig . ”ClearBlue!!!” skrek jag till och började ofrivilligt att le. Mitt sublima undermedvetna hade tydligen tagit åt sig av reklamen i den senaste Frida jag bläddrat i. Och jag vet inte om den franska butiksmedarbetaren läst samma Frida eller ej, men hon log i alla fall och gick iväg för att hämta min heliga graal. Nu var det full fart hem till hotellrummet för supertestet!

Uppe på rummet låg min fru spännd av förväntan. Det hade tagit sin lilla tid och hon hade börjat bli smått orolig för min hälsa. Upp och ned med påsen och ut ramlade den lilla asken ner på sängen. Vi öppnade den ivrigt och där i låg testet. Eller rättare sagt testen, för det var två stycken i. Instruktionsbladet som föjde med var på franska och holländska. Varken jag eller min fru behärskar något av dessa två världsspråk, men det var några informativa bilder som visade en streckflicka som kissade på en pinne och en klocka som visade 10 minuter. Så, det var bara att pinka på den alltså? Jaha, så gjorde hon det och kom ut och lade sig på sängen jämter mig. Det var några långa tio minuter som följde, där vi låg och småpratade om hur det skulle vara att få barn nu? När det skulle komma och i så fall hur långt det var gånget? Men så var det dags att titta på pinnen. Hon ville att jag skulle gå och se på testet som hon lämnat på toan. Glatt hoppade jag upp ur sängen och gick mot dörren. Jag funderade på hur jag skulle presentera resultatet. Skulle jag skoja till alltihopa eller skulle jag presentera resultatet som Magnus Härenstam i Jeopardy? Där inne på handfatet låg vår magiska kisspinne. Tänk att man ska få sitt livs kanske viktigaste besked från en nerkissad kemipinne. Och det var inte något diskutionsunderlag om vad den visade. Man behövde inte vara någon Robert Langdon för att knäcka den koden, för här stod det klart och tydligt ”BARN”.

Jag kände en konstig känsla när jag såg resultatet. En känsla jag inte tror jag kännt innan. Det var som en blandning av rädsla och lycka. Typ en mix av: Faaaaaaan, shiiiit, detta kommer att bli hur bra som helst, men hur i helsike ska det gå?!!! Två minuter innan hade vi legat och bollat med tanken på att få barn, men nu när jag såg allt framför mig kom dessa märkliga känslor på allvar. Jag tog tag i pinnen och gick ut ur toan och in i sovrummet. Där låg min fru och väntade på svaret. Jag hann inte säga ett ord innan hon skrek ”Är det sant?!”. Hon såg helt enkelt på mitt ansiktsuttryck vad som nalkades. Vi började båda skratta, krama om varandra och strax kom tårarna. Speciell känsla...

 

GravidGuiden, tips till gravid

template by